Göteborgs-Posten
Publicerad torsdag 16 februari 2006

Fenomenal soloafton


Pianoafton med Hans Leygraf
Musik av Haydn, Schönberg, Debussy, Mozart
Artisten, tisdag
Det var Hans Leygraf som en gång drog mig in i den klassiska musikens mysterier. En 60-talsinspelning av Mozarts pianokvartett i g-moll, som jag fick som födelsedagspresent, tycktes berätta om en melankolisk svärta mitt i det upplysningsljusa. Den strama dubbelheten i uttrycket har jag sedan dess alltid sökt och längtat efter, det extatiska i det precisa. Nu dyker det upp igen när den åldrade Hans Leygraf, snart 86 år, gör en fenomenal soloafton på Artisten, i en konsert arrangerad av Göteborgs kammarmusikförening.
På programmet bland annat tre Mozartverk, c-mollfantasin K 475 kopplad med c-mollsonaten K 457 och därefter, som extranummer, a- mollrondot K 511. Sen Mozart alltså, med det romantiska invävt i det klassicistiska, och Leygraf framför styckena med en förbluffande kraftfullhet i ansatsen. Här är Mozart redan inne i Schubertlandet och Leygraf lyfter med en virtuos formkänsla fram de utdragna tidslinjerna, som om c- mollfantasin vore en enda lång inandning. Samtidigt är varje fras verkligen ett unikt ögonblick, helt olikt de andra, och musiken blir ett tillstånd av evigt sjungande, en kropp i ständig vibration.
Men den verkliga höjdpunkten under denna konsert är tolkningen av Arnold Schönbergs sex pianostycken opus 19: så himmelskt vackert, så detaljskarpt, så fragmentariskt och drömskt. Schönberg spelad inifrån den romantiska traditionen, men med kulturkritikern Karl Kraus svarta sarkasm i anslaget.
Stämningen kvarstår i de sex preludierna ur bok två av Debussys Preludier. Saklig förtrollning, en impressionism där det inte finns något klangligt slagg, och där det vita ljuset innehåller alla färgnyanser. Det är fantastiskt att höra en musiker som bär så mycket livserfarenhet och som samtidigt har behållit denna ögonblicksglöd i sitt spel. Kanske är det just det improvisatoriska som imponerar allra mest, känslan av att musiken kan ta vilka vägar som helst.

MAGNUS HAGLUND
Copyright Göteborgs-Posten