Ett möte mellan två giganter

Duokonsert för piano
Yukie Nagai Stormby och Hans Leygraf
Mellby Atelier
Torsdag 16 juli

Det är nu 33 år sedan Yukie Nagai Stormby flyttade från Tokyo och blev elev hos Hans Leygraf vid Mozarteum i Salzburg. I början på 80-talet, när Lisa Staeves började med sin konsertverksamhet på Mellby, var det på Hans Leygrafs rekommendation som Yukie Nagai Stormby blev den första artisten. Under dessa 28 år har hon troget återvänt till Mellby och glatt publiken med sitt temperamentsulla spel, ofta med två konserter per år.

Hans Leygraf har också varit en återkommande konsertgivare under dessa år och eftersom han nästa år passerar nittioårsstrecket, måste han betraktas som en till åren långt kommen konsertpianist. Att efter en sådan lång karriär som en av Sveriges ledande konsertpianister bibehålla sin spelskicklighet upp i hög ålder och därtill orka förbereda och genomföra konsertturnéer verkar närmast mirakulöst. När man frågar hans närmaste hur han så kan bevara sin fräschör, får man svaret: Det kan delvis bero på att han fortfarande är stimulerad av att ha elever.

Det sporrar och bevarar den egna aktiviteten.

Med ett variationsverk av en 24-årig Beethoven över ett tema av greve Waldstein inledde kvällens duo sitt program. Det var samme Walldstein som Beethoven senare tillägnade sin berömda Waldsteinsonat. Kvällens duo exponerade en uttrycksfull och mycket tilltalande tolkning och variationerna återspeglade temat med en medryckande vitalitet. Det blev därför verkligen Beethoven i kvadrat.

Yukie Nagai Stormby tog sig sedan an ett av Robert Schumanns mest omfattande pianoverk: Davidsbundlertänze op. 6 från 1837 men omarbetad 1850. Davidsbund var ett fingerat sällskap av konstnärer, vars motsatta drag fanns i Schumanns eget väsen; det poetiskt trånande kontra det lidelsefullt uppflammande.

Verkets 18 satser återspeglar lika många skiftande känslolägen och danstemperamentet fick verkligen fritt spelrum i återgivandet av dessa fantasieggande stycken. Klangligt raffinemang och en stark poetisk känsla i anslaget präglade hennes fina och inkännande tolkning.

Hans Leygraf har under de senaste åren fördjupat sin bekantskap med Haydns pianoverk och även spelat in många av hans piano- sonater på skiva. C-moll-sonaten från 1771 har har ett för Haydn ovanligt inåtvänt och besinnande stämningsinnehåll. Här känns påtaligt Leygrafs förtrogenhet med verket och de stildrag som sonaten uppvisar. Hans tolkning fick verket att framstå som en mästerligt helgjuten triptyk. Samma friskhet i uttrycket lyste igenom i hans återgivande av Mozarts Nio varitationer över en menuett av Duport från 1789.

Det var på 1770-talet som det började bli populärt att spela piano fyrhändigt. Nära vänner, mor och dotter, etc. fann stort nöje i ett intimt musicerande, som erbjöd upplevelser både av originalkompositioner och transkriberad symfonimusik.

Franz Schubert tillhörde skaran av komponister som berikade den repertoaren med betydande verk. Kvällens duo avslutade konserten med hans berömda F-moll-fantasi från hans dödsår 1828. Den tonarten framkallar nästan alltid en särskilt vemodsfylld och känsloladdad atmosfär.

Ömsint och i genuint samförstånd grep de sig verket an och spelade med kammarmusikalisk finess och med orkestral färgrikedom.

Publikens eftertryckliga bifall framkallade ännu en originalkomposition av Beethoven, som därmed fick inrama denna minnesvärda konsert.