|
|
|
Göteborgs-Posten
Publicerad torsdag 16 februari 2006
Fenomenal soloafton

Pianoafton med Hans Leygraf
Musik av Haydn, Schönberg,
Debussy, Mozart
Artisten, tisdag
Det var Hans Leygraf som en gång
drog mig in i den klassiska musikens
mysterier. En 60-talsinspelning av
Mozarts pianokvartett i g-moll, som
jag fick som födelsedagspresent,
tycktes berätta om en melankolisk
svärta mitt i det upplysningsljusa.
Den strama dubbelheten i uttrycket
har jag sedan dess alltid sökt och
längtat efter, det extatiska i det
precisa. Nu dyker det upp igen när den
åldrade Hans Leygraf, snart 86 år, gör
en fenomenal soloafton på Artisten, i
en konsert arrangerad av Göteborgs
kammarmusikförening.
På programmet bland annat tre
Mozartverk, c-mollfantasin K 475
kopplad med c-mollsonaten K 457
och därefter, som extranummer, a-
mollrondot K 511. Sen Mozart alltså,
med det romantiska invävt i det
klassicistiska, och Leygraf framför
styckena med en förbluffande kraftfullhet i
ansatsen. Här är Mozart redan inne i
Schubertlandet och Leygraf lyfter
med en virtuos formkänsla fram de
utdragna tidslinjerna, som om c-
mollfantasin vore en enda lång
inandning. Samtidigt är varje fras
verkligen ett unikt ögonblick, helt olikt
de andra, och musiken blir ett
tillstånd av evigt sjungande, en kropp i
ständig vibration.
Men den verkliga höjdpunkten
under denna konsert är tolkningen av
Arnold Schönbergs sex pianostycken
opus 19: så himmelskt vackert, så
detaljskarpt, så fragmentariskt och
drömskt. Schönberg spelad inifrån
den romantiska traditionen, men
med kulturkritikern Karl Kraus svarta
sarkasm i anslaget.
Stämningen kvarstår i de sex
preludierna ur bok två av Debussys
Preludier. Saklig förtrollning, en impressionism
där det inte finns något
klangligt slagg, och där det vita ljuset
innehåller alla färgnyanser. Det är
fantastiskt att höra en musiker som
bär så mycket livserfarenhet och som
samtidigt har behållit denna
ögonblicksglöd i sitt spel. Kanske är det
just det improvisatoriska som imponerar
allra mest, känslan av att
musiken kan ta vilka vägar som helst.
MAGNUS HAGLUND
Copyright Göteborgs-Posten
|
|