|
SCEN - KONSERT Hans Leygraf, piano, Kungliga Filharmoniska Orkestern, dirigent Eva Ollikainen KONSERTHUSET Musik utan ålder och könPublicerad: 10 oktober 2006, 11.56. Senast ändrad: 11 oktober 2007, 08.02Lördagens konsert bevisade för den eventuelle tvivlaren att musiken inte diskriminerar vare sig ålder eller kön. En tidlös gestaltning av Mozarts 20:e pianokonsert, och en optimistiskt spänstig Ödessymfoni – Tjajkovskijs femte – denna regniga oktobereftermiddag gavs av två individer från vitt skilda generationer. Det var publikfavoriten Hans Leygraf som delade podium med finska dirigentlöftet Eva Ollikainen. Den senare dirigerar vid Finska nationaloperan och återkommer till Konserthuset för att dirigera vid vårens Weekend-festival med Marie Samuelssons musik. Inte en ledig plats fanns att uppbåda när 87-årige pianoprofessor Leygraf intog scenen i ett adagiomodus värdigt hans ålder. Men bakom tangenterna skymtade snarare en ålderslös musikant som blivit ett med sin gestaltning. Med Eva Ollikainen som lyhört stöd formade Leygraf pianosatsen med ständigt vibrerande puls genom styckets gungflyartade tonartsförvandlingar, byggde finstämda dialoger med blåsartrion i den pastorala mellansatsen och kadenser klara som fjällbäckar, men suggestivt famlande i utkanten av den tonala floran. Stående ovationer för den vithårige mästaren förde in en allegropuls också i stegen, och föranledde ett lika bejublat extranummer – mellansatsen i C-dursonaten K 330. Om Eva Ollikainen trädde tillbaka till förmån för solisten i konsertens första hälft, framstod denna 25-åriga dirigentbegåvning i tolkningen av Tjajkovskijs 5:e symfoni, ”Ödessymfonin” kallad, som en tydlig personlighet med auktoritet och mognad. I stället för att lägga tyngdpunkten i styckets tragiska dimension, som Valerij Gergiev gjorde med knäckande tyngd i Berwaldhallen förra sommaren, tog Ollikainen fasta på den sammanbitna optimism som pulserar genom marschstämningarna och valsrytmen. Osentimentalt, men med svepande bredd i en frasering böljande som tidvattnet, gjorde hon helt enkelt stor musik av en utsliten symfoni. Välförtjänt touche från entusiastiska filharmoniker – för det är ett gripande ögonblick när en så ung kvinna utan märkbara hinder forcerar ett av världens mest mansdominerade yrken. Dammet yr när gammal musik ruskar på sig och vaknar till nytt liv.
SOFIA NYBLOM
|